Mer

Det snöar och smälter och snöar igen medan jag skriver fler låtar än jag kan använda och bär omkring på sjuka barn. Blir såklart sjuk själv också. Dyngsjuk. Tar en liten paus. Tappar rösten men tar ändå nya tag fastän jag är så slut att jag ser i kors. Det är nog bra för mig att jobba mycket med musiken. Det hindrar mig i viss mån från att tänka på det faktum att jag snart blir utförsäkrad och inskiven på AF med noll koll om vad som ska hända framöver.

Ytterligare en låtskiss har nu hittat sin väg ur mitt röriga huvud. Låten heter Mer och du kan gärna gå in och lyssna på den här:

www.myspace.com/jazzjessica

Ring ring!

Överväger att förtränga det faktum att jag måste börja kontakta musiker för eventuell inspelning av min låt. Hatar att prata i telefon. Jag vill gärna se den jag pratar med i ögonen. Det känns bättre då. Allt kan missförstås. Och mobila samtal ska vi inte ens tänka på! Då har jag tur om jag hör hälften av vad som sägs.....Men nu går det inte att undvika längre. Nu måste det ske.

Ring. Ring!

Jag ringer. Och ringer. Och ringer. Signalen ekar tillbaka i mitt öra på det mest oförskämda sätt. Ingen svarar! Och jag som förväntat mig att de bara ska sitta och vänta, nu när jag äntligen har bestämt mig! Jag ringer i flera dagar. Till och med på moliltelefoner. Men inget svar.

Jo. Tillslut. Och då kommer jag igång. Jag mejlar och pratar i telefon och börjar på en ny låtskiss. Tar kontakt med flera gamla musikvänner för diverse olika förslag och samarbeten. Är produktiv utav bara helvete!

En keyboardist. Check!

En elgitarrist. Check!

En halv ny låtskiss: check!

Men var är basisten och trummisen? Kom fram kom fram - var ni än är!

Fem kvar

Nu har jag hunnit halvvägs på min låtlista. Försöker ordna till i röran och inser att jag måste välja bort vissa melodier. Bort bort! Men hur väljer jag bort mina låtar? Mina små bäbisar? Genom att lotta? Sist in först ut? Eller tvärtom kanske - "för lång och trogen tjänst"?

Nu när jag jobbar mer än tidigare med texterna slår det mig hur vansinnigt många favoritord jag har. Studerar fenomenet noga och anstränger mig verkligen för att hitta andra ord. Det är bra för hjärnan. Är nog inte ensam om problemet misstänker jag, men frustrationen blir inte mindre för det när ordet "dröm" eller "stor" eller "tror" dyker upp för tusende gången.

Det är också mycket vind i mina texter. Stormar, susningar i träden, vindar och blåst. Vågar mig inte på att analysera detta för mycket men vet vad vinden symboliserar i mitt eget liv. Och sedan bara det enkla faktum att jag älskar när det blåser. Inte för mycket förstås. Som det gör idag. Då kan man ju ramla av cykeln eller nåt annat obehagligt. Kanske falla av parkbron. Och det är ju inte så lyckat. Inte när man har fem låtskisser kvar att göra.