Lämna mig ifred!

Jag blir galen! Hela skallen är invaderad av låtar som kommer och går som de vill. Jag får ingen ro. En av låtarna kan jag helt enkelt inte bli av med hur mycket jag än försöker. Den kommer i bilen, på promenaden, när jag ska sova....... Lämna mig i fred! Jag försöker läsa, men det funkar inte. Kan inte alls slappna av.

Dert är väl bara att inse att jag får lov att göra klart de där sångerna. Nu. På en gång. Fixa till texterna. Slita mitt hår. Bara jag får dom ur skallen, så jag kan bli normal igen sedan. Eller så normal som jag nu kan bli. Just nu är det bara

Men hon kan
hon kan
hon kan
hon kan
inte lova dig nånting
som håller
till kvarteret där du bor
ååååååååå

som gäller.

Julie och Julia

Ser filmen Julie och Julia igen. Underbart. Det var när jag sett den jag beslutade mig för att starta en blogg. Jag som är rent ut sagt datafientlig. Så ironiskt! Och som sagt känner jag mig lite låg och opeppad just nu, så jag tänkte att det nog blir bäst att betälla hem den där filmen, så jag kan se den så ofta jag vill. Så jag beställer den och ser den. Blir peppad igen. Och skäms på samma gång. Man kan inte tro att jag gått på univeritet och skrivit C-uppsats......Inser nu att jag måste ha ett tydligt mål med den här bloggen. Något mätbart. Självklart. Annars vet jag ju inte när jag är klar!

Kollar igenom skivhyllan. Hur många låtar är det på en skiva egentligen? Kommer fram till att det vanligtvis ligger på mellan 8 och 14 låtar. Så det måste bli något där emellan. 10. Ja - det låter bra. Inte för många låtar men inte heller för få.

Alltså: Målet med denna blogg är att jag ska skriva tio nya låtar och lägga ut dem som skisser på Myspace. Drömmen vore förstås att sedan spela in alla låtar på riktigt i en livs levande studio med proffsiga musiker. Till det räcker dock inte mina ekonomiska resurser - men den som lever får se! Man vet ju aldrig. Har i alla fall bestämt mig sedan länge för att spela in Utan dig på riktigt. Måste verkligen ta tag i det nu. Genast. Börja ringa runt. Planera.

Jag gör det i morrn.

Nine to five

Lyssnar på Dolly Parton - nine to five. Jodå, vissa saker håller i en evighet. Jag sörjer mitt öde som fastklämt vrak mellan AF och försäkringskassan och lyssnar med ett halvt öra på alla datum och siffror och om hit och om dit. Orkar inte. Hänger inte med. Känner mig orkeslös och negativ och är övertygad om att det inte finns en enda plats i hela universum där jag faktiskt hör hemma.

Trots att hösten äntligen är här, känner jag mig ledsen. Visst är det trivsamt att promenera i regnet och nog lyser lyktan på balkongen fint och filtarna är varma nog. Men när kvällen kommer suckar jag ändå ihop i en sorglig liten hög och undrar var lilla S har stoppat fjärrkontrollen till TV:n den här gången. Måste köpa nya ljuslyktor. Massor. Minst tusen. Och torgvantar. Har värk i händerna också. Och ont i skallen.

Jag orkar orkar orkar inte! Men när ungarna ligger nedstoppade i sina sängar och jag är så trött att ögonen faller ihop trots att jag står upp, så gräver jag fram inspelningsutrustningen och riggar upp micken i så hög grad det nu låter sig göras. Kopplar sladdar hit och dit. Knappar fram rätt låt. Och lägger en ny sång. Med svensk text. Jag lyckas inte alls. Det bara puffar och fräser in i micken. Varför låter det så dåligt? Jag fattar inte. Jo.....självklart för att jag sjunger på svenska. En arg låt på svenska. Nej, det går bara inte. Men efter lite möda får jag ändå till det så pass att det kan bli nåt. Efter ett tag kommer jag upp i varv och börjar rentav svettas. Jag sjunger och sjunger och skriker och vrålar och spottar och fräser. Värken försvinner. Och så är det klart. Jag skulle förstås vilja att det blev perfekt, men det har jag inte ork till. Det är bra nog.
Är glad igen och kan somna gott och sover hela natten.

www.myspace.com/jazzjessica

Skamvrån

Nu händer det. Det som jag väntat så länge på. Det tog lite längre tid än vanligt, bara. Jag är less på mina låtar. Trött. Oinspirerad. Och sugen på att göra nåt annat ett tag. Vill måla en tavla. En stor. En tjej med blombukett bakom ryggen. Skissar lite. Ja! Det kommer att bli bra! Klipper och klistrar, målar så färgen stänker. Är i flödet. Glömmer tid och rum. Kan inte somna på kvällen.

MEN VAD GÖR JAG?

Jag ska inte måla nu. Jag ska ju skriva låtar. Jag ska spela in låtarna. Och jag ska spela in åtminstone en av dem i en riktig studio. Vad tänker jag på?! Fan - har jag då ingen uthållighet alls? Det är precis det här som är anledningen till att jag aldrig blir färdig med nåt. För det finns så mycket intressant och inspirerande överallt. Saker jag bara måste göra. Så många idéer.

Nu måste jag skärpa mig. Det är ju därför jag har den här bloggen. Så jag ska få stå där och skämmas offentligt om jag inte lyckas producera något. Skamvrån - en enkel biljett tack! Andas. Djupt. Upprepar högt: (tills någon i närheten blir irriterad)

Spela in låten

Spela in låten

Spela den

Ring dom du vill spela med i studion

Ring dom du vill spela med i studion

Ring dom

Eller ruttna i helvetet

Klartext

Äntligen är jag klar med texten till Du får inte gå. Det är första gången jag faktiskt jobbar lite extra med texten och jag kan bara konstatera att den är bättre nu än när jag började. Kul! E berättar för mig att Leonard Cohen minsann kan jobba flera år med en text. Okej. Jag är inte nån Cohen. Men visst är det kul om jag kan göra texter som jag slipper skämmas för.

Då är det bara det vanliga som återstår: muta E så han spelar gitarr åt mig. Börjar ha slut på mutor....

Replokal i bakfickan

Jobbar frenetiskt med att få till en svensk text. Läser låttexter jag tycker är bra, men fan vad det är svårt! Jag är helt klart bättre på melodier än ord. Så är det bara. Men om jag övar och övar.......och övar.

Klickar på nätet och sneglar på en konsert med Sting i stället. Han kommer till Stockholm i september. Men det måste jag ju bara åka och kolla på! Läser lite mer om det. Allt för att slippa mitt plågsamma arbete med trista ordböjningar hit och dit. Och även för att låtsas bort det faktum att hösten närmar sig och jag borde börja fundera på vilka musiker jag behöver för att spela in Utan dig. Måste ringa upp dom. Med lite tur har någon av dem en replokal nedstoppad i bakfickan också. Ja. Så blir det. Måste ringa.

Få se nu....Jag behöver en basist, en trummis, en keyboardist, en saxofonist (möjligen) och en gitarrist. Ja, men då är det väl bara att börja ringa! Vet inte ens om killarna finns kvar i stan. Har de tid? Har dom lust? Spelar de överhuvutaget längre? Frågorna är många och motståndet stort. Ska bara lyssna lite mer på Sting....finns nåt om konserten på Youtube kanske?

Sång till AF

När ungarna lagt sig spelar vi in min nya låt i köket. Micken är glapp och ställs i ett ölglas för att funka. Ingen får röra sladden - då försvinner ljudet igen. E lägger gitarr och sedan skrålar jag på ett tag. Tur att det är sommar, så grannarna inte lägger sig så tidigt.

Låten heter Sång till AF. Den handlar om min upplevelse vid det första besöket på AF efter min långa sjukskrivning. Jag kunde inte låta bli. Den bara kom. Med text och allt. Jag har säkert snott den nånstans - vart vet jag inte. Några förslag? Jag vet i alla fall att det inte låter som det brukar göra när jag gör låtar. Sången är lite seg och sorglig. Och refrängen sedan.....Den kan väl knappast räknas som refräng? Jag gillar ju mer klatchiga refränger och lite tempo och sväng i musiken.....Men som sagt - låten bara kom. Så tack för det! Och håll till godo ni som vill.

Du hittar låten på www.myspace.com/jazzjessica

Summering

Jag kokar saft och läser den senaste rapporten om Allting. Under perioden maj-juli har min lilla låt spelats 312 gånger på P4-stationer runtom i landet.

312!

Det är ju ofattbart! Dessutom står den ju som utmanare i Svensktoppen och jag väntar med spänning på hur det ska gå. Gör klart låttexterna. De blir sådär. Men jag tänker att jag inte ska vara så hård mot mig själv - de är ju bara skisser ännu. Då behöver det inte vara perfekt. Tar en tupplur för att motverka en vaknatt med S och för att uppbringa någon sorts energi så att jag ska kunna göra alla andra låtar jag har staplade inne i skallen.

Dricker mitt gröna te. Och njuter av regnet, förstås.

Tusen tankar

Ligger vaken under natten och tänker tusen oviktiga tankar. Och kanske några viktiga. Jag hade ju bestämt vilka låtar jag skulle jobba med. För att det skulle bli någon ordning i kaoset, liksom. Och så plötsligt dyker det oväntat upp en helt ny låt, som bara - kling - är klar på en gång! Och den vill jag göra. Vaddå - det är ju jag som bestämmer på den här bloggen! Så nu bestämmer jag att vi får se vad som händer. Glöm allt jag sagt tidigare. Och glöm det här också, för säkerhets skull- jag ändrar mig säkert fler gånger ändå.

När S tar en tupplur plockar jag fram keyboarden ur förrådet och sätter ackord till två låtar på en gång. Lite trix och fix så hittar jag några mellanspel också. Då återstår bara lite jobb med texten. Och att muta E med något så han spelar gitarr på låtarna sen. Så att jag kan lägga ut dom på MySpace. Så fler än jag kan lyssna. Om de vill....

På Svensktoppen

Min första bloggdag efter semstern börjar bra. Min låt Allting som sjungs av Camilla utmanar på Svensktoppen. Med tanke på den konkurrens som finns är det knappast troligt att den faktiskt kommer in på listan, men vem vet? Riktigt kul är det i alla fall. Dessutom ringer en tjej från Norran. Jag är helt oförberedd och kläcker förmodligen några rejält feta dumma grodor. Är inte direkt "mediaanpassad", om man säger så. Ha!

Den påtvingade ledigheten har åtminstone gjort susen för kreativiteten och skaparlusten i mitt fall. Jag dammar av blocket och lägger banspelaren där den ska ligga. Letar fram nästa låt som jag ska ta mig an. Det behövs vissa textjusteringar samt ett slags mellanspel eller vad det nu kallas. Där ser man - jag vet inte ens en så enkel sak! Måste ju börja lära mig sånt nu.

Eller?