Allting på nattradion

I natt spelades Allting på nattradion, vilket betyder att hela Sverige kunde höra den samtidigt. Om de ville. Fantastico!

Gör middag - fläskkotletter och potäter. En unge bölar och jag löser en av textraderna till Utan dig. Nu fattas bara ett litet stick så är låten klar. Men för att kunna göra ett stick behöver jag bandspelaren igen - min gamla kompis! Det är utan tvekan det här som är det roligste: att bara få hitta på och använda fantasin. Inga begränsningar eller måsten. Härligt!

Undrar om grannarna blir rädda om jag sitter ute i kväll och klipper bort alla skrikiga snuttar jag inte behöver från bandspelarens minne? Jag måste rensa, för den är fullspäckad med trudelutter, så inga stick ryms. Och det är ju en sådär 70 snuttar att lyssna igenom...Snacka om tråkgöra!

Enkelt och glatt och spontant

Midsommardagen. Fifflar med texten till Utan dig. Sitter envist ute i blåsten på balkongen och vänder och vrider på orden. Vad vill jag säga? Egentligen? Blockets sidor bläddrar fram och tillbaka i vinden och jag undrar tjurigt om jag kan få det att låta lite bättre, lite mer rytmiskt, lite mer poetiskt? Tillåter mig att inspireras av den enka glädjen i att sjunga midsommar-snapsvisor och sommarsånger. Enkelt och glatt. Att sjunga med familjen vid ett festligt tillfälle med god mat och dryck slår det mesta. Det är ju så det ska vara. Glatt och spontant och enkelt. Nu ska jag bara trycka ner det där enkla och glada och spontana i låten. Det går nog. Det är ju bara det att låten är så sorglig.......

Det går bra

Håller noga koll på P4:s låtlistor för att se hur det går för min låt. Det går bra. Kan man säga. Spelad åtta gånger igår och sju idag. Helt otroligt. Det är egentligen först nu som det börjar gå upp för mig att den låt som lilla jag har komponerat faktiskt spelas runtom i Sverige. Att det finns människor på sina jobb eller på väg nånstans i sina bilar som hör låten och tänker "Vilken bra låt", och sedan går och nynnar på den under dagen. Eller dom som tänker "Vilken skitlåt", men ändå går och nynnar på den hela dagen......Båda funkar. Av olika skäl.

Det är underbart!

K är van sedan fostertiden att jag och E sjunger och skränar och spelar in musik här hemma. Jag har gjort några vaggsånger som jag sjunger för barnen när de ska sova. Men för någon kväll sedan undrade K om det verkligen var så att låten som jag gjort faktiskt spelas på radion. Så alla kan höra. Han funderade en stund. Sedan sa han:

- Men mamma dom som hör låten vet ju inte att den handlar om mig.

- Nej, det är sant sa jag. De flesta tror nog att det är en kärlekssång och det är det ju också, men inte den typen av kärlekssång. Jag skrev ju låten när jag hade blivit mamma till dig. Det är ju det låten handlar om.

Han funderade vidare. Jag sa godnatt och gick iväg för att diska eller nåt annat oviktigt. Då hörde jag en liten röst inifrån hans rum som sa:

- Mamma, är jag känd nu?

Nu får det vara nog!

Nu får det vara nog! Jag får lov att ta mig samman! Det här går inte längre! Och alla andra såna meningar med tillhörande utropstecken. Jag har kört fast. Eller fast och fast. Snarare spårat ur, när jag tänker efter.

Jag har 11 låtar. Några av dom är rätt bra om jag får säga det själv. Och det är ju bra. Fantastist producerat på så kort tid. Jag lyssnar på texter och musik av alla slag för att inspireras, går promenader för att fantasin ska väckas till liv och jobbar på. Ihärdigt. Med vilket resultat? Jo, att jag har 11 låtar varav ingen är riktigt klar och ingen är riktigt superbra. Jag hoppar mellan låtarna när jag kör fast och det har slutat med att jag blivit...scitzofren, tror jag. Jag kan inte fokusera på en enda sak utan tar in allt på en gång. Det blir för mycket.

Så vad gör jag nu? Jo, jag får lov att begränsa mig. Så är det ju i livet - ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag väljer härmed ut fem av låtarna som jag vill fortsätta att jobba med. Fokuserat, den här gången. Så får vi se hur det går. Såhär ser min provisoriska låtlista ut:

Utan ord
Nu finns det mer
Är det sant
En annan sång
Utan dig

Sådärja. Nu kan jag känna mig nöjd. Äter en ljusungnsbrödmacka med rökt böckling som jag sköljer ner med någa klunkar kvarglömd Bordsdricka. Suckar och tror inte att jag fram till denna stund har smakat något godare.

Lätt

Mitt femtionde inlägg. Coolt. Känns som jag nyss började. Idag lyssnar jag på John Lee Hooker och drömmer mig bort. Bort från sjuka ungar och tvätt och disk. Jag drömmer mig till en studio där jag spelar in mina låtar med riktiga musiker. På riktigt. Jag drömmer att jag skriver 11 bra låtar. Låtar som folk fastnar för, diggar till och som spelar någon roll. Låtar som man kan bli glad eller ledsen av. Jag drömmer att det är lätt. Lätt att göra klart låtarna. Lätt att spela in dom.

Sedan drömmer jag att jag står på scen och sjunger mina låtar för de som orkar höra på. Fast där knarrar drömmen en aning, för det ligger för långt bort i horisonten. Men i övrigt....Kanske det kan bli sådär lätt?

I verkligheten håller jag på att somna. Samtidigt som jag känner jag mig rastlös. Går en rask promenad i regnet och det formligen öser ner över mig. Fantastiskt! Använder självklart inte regnkläder. Jag känner mig kvävd av dom. Till och med paraply går bort. Jag vill ha ledningarna öppna till himlen så att säga. Nej, regnkläder är till för nödfallssituationer - och det här är inget nödfall. Jag blir sjöblöt, sedan går jag hem och byter om bara. Sätter mig i soffan och skriver några ord i en text och några i en annan. Lilla S rycker av mig pennan och ritar streck över det jag skrivit. Lyssnar mig trött på Trazan Apansson och låter honom hållas.

Trög och slö

Ännu en vaknatt med lilla S som är sjuk. Det gör mig fullkomligt utpumpad. Och slö. Och trög. Går en rask promenad i duggregn. Piggnar omedelbart till. Jag älskar regnluft. Ren och frisk. Jag måste vara av någon sorts vampyrsläkte:trivs bäst när det är svalt mörkt. Jag funkar helt enkelt inte under sommarmånaderna. Det är för varmt, allt klibbar. Även tankarna. Jag brukar bli levande igen i augusti-sempember nån gång. Hösten är min bästa tid.

Dricker te och ser Aristocats med lila S. Hjälper K att trassla sig i Ninja Turtles-dräkten, tar fram mitt block och skriver lite på en ny låttext bara för att. Märker att något tar form, trots att jag knappt vet vad jag skriver. Det är kanske såhär det ska göras.

Nu kommer syrran. Vi ska äta suströmming. Äntligen. Det om något torde väl få livsandarna att vakna - med eller utan sömnbrist!

En annan sång

Lokaliserar Bob Dylan-boken och levererar den till min älskling. Den visar sig vara ett kap. Som jag hoppades. Svärfar kommer med nyskördade rädisor och rabarber och jag låter mig väl smaka. Kollar P4:s låtlista och ser att Allting har spelats tre gånger runtom i landet idag. Som mest har det varit uppe i nio gånger. Jag tackar.

Funderar på mina låtar. Varför det är så svårt för mig med texter. Det måste ju gå! Jag försöker och försöker tills jag blir blå och sedan inser jag.....varför gör jag så här? Bläddrar snabbt igenom mitt lila block och ögonen fastnar på en av låtarna jag inte jobbat så mycket med. Kommer först inte på hur den går, så jag måste nynna en stund först. Och då kommer den. Texten också. Jag har flyt och skyndar mig att skriva ner det som kommer. Minuter senare är låten klar. I alla fall nästan. Jag tänker att det måste vara något fel. Det känns för enkelt. Som att någon har lurat mig. Tänker på vad min vän M brukar säga: "Går det lätt så är det rätt". Jag sjunger den igen och känner efter. Jo - den funkar. Bra! Då tar jag den. Renskriver låten bakom en av flikarna längre bak i blocket. Döper den till En annan sång och känner mig som en ny människa.

Jonglerar

Åker till Umeå. Besöker två skivbutiker och bläddrar igenom raderna av LP-skivor. Fyndar en bok om Bob Dylan till min älskling, som jag sedan glömmer i hyrbilen. Var finns boken nu? Åker hem. Äter. Dricker te. Tar hand om skrikiga barn. Sätter igång en tvättmaskin. Jonglerar friskt mellan olika låtar men utan resultat. Äter jordgubbar i stället. Ser fram emot Morden i Midsomer och hoppas jag slipper ett nytt jordskalv i kväll.

I Afton Dans

Ännu ett besök på biblioteket. Och mer musik. Country, blues och jazz. Gillar country. Det har någon sorts lugnande effekt på mig. Gillar dansband också - mest som sömnpiller, men ändå. Har varma minnen från när jag som barn sov över hos mormor och morfar. Där somnade jag och syrran tryggt mellan dom i deras säng medan vi lyssnade på I afton Dans. Så ljuvligt. Varför finns inte såna program idag? Kanske finns de visst, det är bara det att jag inte känner till dem?

Min sommarsång växer sakta fram. Vänder och vrider, men hittar inte riktigt rätt. Tror jag ska ha nån sorts brainstorming-session i kväll. Försöka att inte vara så ordentlig. Bara rafsa ur mig en massa ord, lite lagom slarvigt. Inga stora bokstäver eller fina rim. Rim suger förresten, ändå hamnar jag för det mesta i rimträsket. Det är lätt hänt att det blir för mycket.

För mycke
i ett enda stycke
åtminstone i mitt eget tycke

Musikfrossa

Går en promenad till Whitney Houston, vilar i soffan till Margareta Bengtson. Jazz. Och Randy Crawford. Sedan förstås, min nya älskling - Odetta. Allt införskaffat från Skellefteås ädla Stadsbibliotek. Älskar att vara där. Skulle kunna tänka mig att campa en hel helg och bara vila och i lugn och ro gå på upptäcksfärd mellan de fyllda hyllorna. Man vet ju aldrig vad man kan hitta.

Tänker att jag ska börja läsa en ny bok - slukar böcker i perioder. Nu senast Is och vatten vatten och is av Maj-Gull Axelsson. Den var inte så bra. Hade förväntat mig mer. Sover dåligt igen. Är det ljuset? Gör en blåbärspaj till mellanmål, vattnar blommor, får sand i skorna och lera på köksgolvet. Drömmer om Trästocksfestivalen och njuter av livet.

Sommar och sol

Försöker mig på att göra om en poplåt som jag skrev för hundra år sedan till en svensk sommarsång. Det går trögt. Märker att hur jag än vrider och vänder mig har jag svårt att få till det textmässigt. Låten är ju redan klar. Men hur skriver man en bra text om sommaren utan att det blir pannkaka? Det är så lätt att det bara blir efterapningar. Uttjatat och larvigt.

Antar att det finns vissa likheter mellan sommar- och kärlekslåtar. Det är nog svårt att lyckas bra med båda. Komma med något nytt. Och man vill säga så mycket, men utan att det blir töntigt. Love hurts, I need your love, sommar och sol och koskit i hagen - det har vi hört förr. Och sommaren är ju så speciell här uppe. Värdefull. Kort. Det mesta regnar bort....Nej. Det är redan taget. Går med ungarna till lekparken i stället. Hoppar studsmatta och vips är det dags för lunch och senare i afton: sommarteater. Kanske finns ispirationen jag söker där?

Ser att jag fått tillökning bland bloggföljarna - mycket trevligt. Fick även veta för någon dag sedan att min låt har flyttas från P4:s D-lista till C-listan, vilket betyder att den kommer att spelas ännu oftare. Jag tackar och bockar!

Trazan och Banarne

Lilla S är jättesjuk. Sitter med honom i soffan och inser att den enda musik jag kommer att höra idag är låtar med Trazan och Banarne och Electric Banana Band på video eller DVD - där kan jag väja. Å andra sidan finns det väl sämre saker att lyssna på.....

108 gånger!

Min låt Allting har spelats 108 gånger på P4:s olika kanaler under maj. Det är ju helt otroligt! Det har gått så mycket bättre än jag trodde. Å andra sidan förväntade jag mig faktiskt ingenting alls. Sitter och ler för mig själv och jag antar att det ser rätt fånigt ut, men må så vara. Blir ännu gladare när jag får veta att någon hört av sig och efterfrågat noter till låten.....Jag menar.....Det är SÅ KUL!!!

Men då kommer ju de andra tankarna också som ett brev på posten när man minst vill ha det. De där gamla godingarna som aldrig nånsin dör, nämligen: Du ska inte tro att du är något. Du ska alltid förbereda dig på det värsta och icke icke ta ut glädjen i förskott! Men det är väl inte så farligt att tro att man är något - jag skulle nästan säga att det är en förutsättning. Och när ska jag vara glad om inte nu? Nej, bort med de där trista föråldrade tankarna! Det känns som att de hör hemma i en annan generation.

Sätter mig genast och börjar fila på några nya låtar till Camilla i stället. Med en kopp gott grönt te bredvid mig kan jag knappast misslyckas!

Sitter och nynnar

Jag sitter och nynnar på en av de nya låtarna. Har ingen aning vad den ska handla om. Och så plötsligt kommer en strof. Från ingenstans, känns det som. Och den strofen föder en annan och så är det igång. Det är precis som om orden följde med tonerna redan när jag sjöng låten för första gången. Orden gör att musiken liksom lyfter och tonerna förstärker orden. De hör ihop. Och då vet jag. Det här kommer att bli bra!

Hittar inte

Skriver lite när jag är på min nya arbetsträningsplats. Får man det? Jo, det skulle jag nog tro, för här finns ett och annat för en musikälskare. Mängder av LP-skivor till exempel. CD-skivor också, för den delen. Ser en som jag blir sugen att lyssna på - "Lisa Ekdahl sings Salvadore Poe", men var är CD-spelaren? Känner mig kocko. Kan inte ens skriva ut något, för jag och datorn kommer inte överens och.......Jag hittar inte skrivaren heller! Just nu är jag ensam här, så det finns ingen att fråga. Bläddrar igenom LP-samlingen i stället och hoppas på bättre flow.

Låtlista

Å, vilken härlig dag! Det är svalt och regnigt med någon åskregnskur då och då. Jag unnar mig att vädra ordentligt och dra långa djupa andetag fria från pollen.

Äntligen kan jag mina sånger och vet vilka bitar som hör ihop, vilka som kommer igen flera gånger och vilka som aldrig borde sett dagens ljus över huvudtaget. Resultatet blir 14 (!) nya låtar. Dessutom har jag hittat elva gamla ofullbordade sånger som bara väntar på att bli klara. Jag inser snabbt att jag inte kan göra alla på en gång, utan måste välja ut några stycken. Resten får jag väl spara till en dag då jag får riktigt svår idétorka.

Gör en låtlista med de låtar jag helst vill jobba vidare med. Det blir fyra gamlingar och sex nyingar. Tio låtar. Rätt lagom. Det är bara att börja.

En usel låtskrivare

Befinner mig i en något bisarr situation. Jag sitter med blocket och bandspelaren framför mig och lyssnar igenom snuttarna om och om igen och.....försöker lära mig dom. Fatta! Jag måste lära mig mina egna låtar! Det är sjukt, om något. Jag har ett sådant överflöd av melodier och min lilla hjärna har ett mycket kort minne, därav problemet. Så jag måste alltså nöta in dom tills dom sitter.

Men vänta nu. Det brukar väl betyda att låtarna är dåliga? Jag menar, vissa låtar sätter sig ju på en gång - som Tysklands bidrag i Eurovision Song Contest, medan andra kräver några lyssningar. Nåväl. Jag har en hel del utmärkta refränger på den här lilla plåt-och-plast-saken (inte min hjärna-banspelaren!) så det ska nog bli bra. Så småningom.

Upplevde en obehaglig sak häomdan, dock. Jag började nynna på en låt och sedan satt den där och jag kunde inte på några villkor bli av med den. Den var irriterande dålig. Och när det till slut gick upp för mig att det var en av mina egna låtar, ville jag bara skrota hela projektet! Avskyr när dåliga låtar fastnar i skallen och jag tvingas gå omkring och sjunga dom en hel dag. Och då menar jag låtar av typen: " Jag är ipren, den intelligenta värktabletten" och dylikt. Men att jag själv skulle......nej. Det är inte bra!

Köper en fin lampa som plåster på såren. För att jag är en så usel låtskrivare.......