Har en ledig dag helt för mig själv. Filar på en ny kärlekssång. Känner mig fortfarande förkyld och ynklig. Undrar om min röst håller för att ringa trummisen? Vill inte låta som en inrökt gammal tant då. Stoppar ner mina fötter i ett hett fotbad medan jag lyssnar på Håkan Hellström - "Zigenarliv dreamin", "För sent för Edelweiss", "Kär i en ängel".....Mina tår skrynklar sig alltmer och jag tänker: Fy fan Håkan, fy fan vad du är bra! Hur kunde jag nånsin tvilva?
Han fick kämpa många år för att få mig på kroken, Håkan, men nu har han mig. Och jag släpper inte i första taget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar