Ingen mer musik

Det öser ner snö och jag plågas av nån sorts klåda. Den ger inte med sig vad jag än gör. Jag plockar motvilligt fram inspelningsgrejorna, sladdar och jox för att lägga sång på min åttonde låt. Micken funkar inte. Som vanligt. Vilken överraskning! Ju mer micken krånglar desto tydligare blir klådan. Efter mycket vridande och tryckande och pillande klämmer micken ur sig ett burkigt litet ljud. Jag skyndar mig att sjunga, medan ljudet finns kvar. Om man nu kan kalla det ljud. Det låter inte bra. Vart sitter felet egentligen - i micken eller i sladden? Kanske i mitt huvud? Nej, fan vad det kliar, nu skiter jag i det här! Vad är det med mig? Allt känns jobbigt och svårt. Jag blir galen.

Självklart vet jag vad min envetna klåda beror på. Jag vill lägga ner hela det här projektet. Vill inte göra fler låtar. Jag har 10 låtar, men måste jag verkligen spela in alla? Får lust att stoppa micken längst ner i soporna och vara musikfri i ett halvår. Minst. Det finns så många andra saker jag vill göra just nu. Gå en skrivkurs, gå promenader, träffa mina vänner, skriva en bok, planera en resa, läsa, sova - vad som helst. Bara ingen mer musik!

Men jag vet ju. Att jag har lovat mig själv. Jag ska göra klart låtarna och lägga ut dom. Punkt. Samlar ihop mig själv för att åka ner till stan och kolla om musikaffären fortfarande finns kvar där den låg för tio år sedan. Då ringer E. Han har köpt en ny sladd.

Okej. Jag fortsätter väl då.