Refräng

Står och tankar bilen och ser siffrorna flyga iväg i en rasande fart. Solen skiner och det är inte så mycket ös på macken såhär på morgonen. Då kommer den. Refrängen. Jag hör den klart och tydligt. Den växer sig stark och exploderar till orkestern i mitt huvud. Jag har den! Ska bara ta fram bandspelaren och fånga den på riktigt. Siffrorna rasslar och rasslar medan jag frenetiskt letar igenom fickorna. Plötsligt inser jag. Bandspelaren ligger tryggt och lugnt i min vinterjacka. Jag har tagit på mig den svarta jackan idag. Fel jacka! Fel, fel, fel! Fan, fan, fan! Alla svärord som finns!!!!Hur kunde jag!?

Jag håller just på att få betala en miljon kronor för min fullproppade bensintank och skruvar på tanklocket helt blank i skallen. Lommar in och betalar som man ju bör, även om man tankar över sina tillgångar.

Åker hem och bakar en sockerkara utan ägg och mjölk och vetemjöl i stället. Till mina allergiska små älsklingar. Det blir en kaka utan kaka, egentligen...Fast, nej - jag tittar i ugnen och ser att den verkar bli riktigt fin. Bra! Då blir i alla fall lilla S och K glada när de kommer hem. Och min man också, säkert. Men jag då? Hur ska jag någonsin kunna bli glad igen, utan min refräng? Den var så...magnifik....storslagen....Ja, när jag tänker efter var det säkert den bästa refrängen genom tiderna, alla kategorier.....

Måste muntra upp mig själv med en liten dikt, för att visa att jag fortfarande kan.

Refräng, refräng, var är du nu
du drog så snabbt min vän
refträng refräng jag sitter ju
och väntar på dig än

Se där - det blev ju nånting i hästväg! Där får de riktiga poeterna något att bita i! Lite konkurrens kan aldrig skada. Nej, på riktigt - det ska gudarna veta - jag är ingen poet. Kommer aldrig bli. Avskyr poesi. Förutom inslagen i Babel med Bob Hansson, då....Han är förtjusande, såklart. Ser honom i kväll.

Ursäkta, men jag ska bara gå och leta rätt på banspelaren. Och sedan ska jag dräpa mig själv.