Låtskrivningsförbud

Körmanifestation lördag kväll. Mycket folk. Enorm kör. Det är gospel och blues, det är musikal, opera och visor i en salig röra. Körledare, musiker, publik. Det sjuder och svänger. Ibland är det så vackert att mina ögon tåras. En djup känsla av delaktighet, värme och glädje sprids i mig när jag går hemåt. Jag är fylld till bredden med musik. Och ser klart och tydligt hur oerhört viktig den är i mitt liv. Har alltid varit. Musiken finns med mig varje dag, alltid.

Nu om någonsin är väl rätt läge att hitta den där inspirationen. Att komma in i flödet och sluta bry sig om vad klockan är, att glömma att jag måste äta (vilket sällan händer- jag är en riktig frossare) och att märka att det plötsligt blivit natt och jag måste gå och lägga mig, men märker att jag inte kan. Jag måste bara göra det här klart. Och det där.

Men jag befinner mig långt från flödet just nu. Går ut. Promenerar. Men det kommer inget. Det är för varmt, för blåsigt, himlen är för blå, jag har för ont i skallen. Försöker jag för mycket? Förmodligen. Borde inte babbla så mycket om hur lätt det är att skriva låtar, det straffar sig direkt! Då får jag väl prova något nytt. Jag inför låtskrivningsförbud i två dagar. Ingen bandspelare. Inget nynnande, inget funderande.

Låtskrivningsförbudet börjar......NU!