Är dyngförkyld. Det har varit mycket sjukdom här hemma den senaste tiden, men trots det lyckas jag varje dag fånga in ett par snuttar. Ibland fler. Det bästa är när det kommer en hel låt på en gång, men det händer inte ofta. I vanliga fall består mitt musikskapande av fyra steg:
1 Samla snuttar
2 Foga samman snuttarna till hela låtar
3 Lägga till och dra ifrån det som behövs så låten ska bli så bra som möjligt
4 Lägga text till låtarna
Det sista är det svåraste, tycker jag. Musiken kommer automatiskt, men inte orden. De får jag locka och lirka med. Det händer ibland att musiken och texten kommer samtidigt, men ofta är det rena nonsenstexter till att börja med - och alltid på engelska. Inte direkt den sortens texter jag vill visa upp....
Förr skrev jag alltid på engelska. Jag har funderat mycket på varför och tror att svaret för min del är att engelskan låter mycket bättre. Den böljar och flyter och man behöver inte anstränga sig det minsta för att det ska låta vettigt. Jag menar: "Manboy manboy you can call me manboy" (Eric Saade) låter väl OK, men "Manpojke, manpojke, du kan kalla mig manpojke"....Herregud! Jag skäms ihjäl. Det finns otaliga exempel på såna här textvidrigheter, men jag tror jag kan bli korkad om jag tänker på det, så jag låter hellre bli.
Etersom jag inte behärskar engelskan som språk till hundra procent blir det på nåt sätt lättare för mig att vara kreativ. Jag tror det är nyttigt om man kan gå utanför ramarna litegrann. Då blir ju skapandet lite roligare också. Nu har jag mer och mer övergått till att skriva svenska texter och försöker träna på att tänka lite friare och ibland blir det faktiskt riktigt bra. Men jag måste fortsätta att träna om texterna ska bli så bra som jag vill.
Just nu ska jag äta äppelkaka och för det behövs ingen träning - so long!
måndag 3 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar