Har jag tagit fan i båten

Det finns dagar som inte borde få finnas. Det här är en sådan dag. Lilla S har skrikit oavbrutet med endast små avbrott för mat, lekparkslek och mycket liten sovstund. Barnen har ätit upp halva min rabarber som jag just hade planterat och i morgon är det jobba-så-bjuder-vi-väl-på-middag-kväll på S dagis. Och jag undrar: varför gör jag det här?

Varför inbillar jag mig att jag kan skriva en massa låtar och sedan spela in dom, när jag knappt har tid till att äta? Och så kommer suget. Suget efter att få göra något helt annat - skriva en bok, göra en illustration, träffa vänner - allt utom att skriva låtar! Det är typiskt mig. Min stora svaghet. Att jag har så svårt för att slutföra något. Se till att det blir gjort, liksom. Inte om det är små grejer, förstås. Lättöverskådliga. Som att baka en kaka eller skriva en uppsats eller planera ett födelsedagskalas. Nej då, det är inga problem . Men sånt som kräver tålamod, envishet och mycket jobb i längden, det har jag svårt för.

Jag jobbar med texten till Utan ord och känner bara: Det är inget kul! Det är inget kul att vända och vrida på orden, att fixa och trixa så allt ska låta bra. Jag får inte vara så kreativ som jag önskar, utan det krävs mer logik och struktur. Och det är inte mina starkaste sidor. Det är helt enkelt roligare att hitta på idéer till låtar än att slutföra dom. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och inse att har jag tagit fan i båten får jag vackert ro honom i land.